Jag skulle kunna rösta på Miljöpartiet om det vore så att de höll sig till naturvetenskapen och fokuserade på jorden, vattnet, luften och via naturvetenskapliga analyser spred en politik som vårdade mina barn och barnbarns framtid.
Men nu är det inte så. Helt enkelt därför Miljöpartiet dominant är fyllt av allehanda hel- och halvreligiösa flummare. Är det inte drömtydare, astrologer, slagrutare, homeopater, så är det urbant alienerade som lever i storstadens enklaver där man tror sig kunna agera Gud och Allahs – företrädare på jordytan.
Nu vill man tillsätta en genusprästinna på varje förskola för att skyndsamt omkoda amygdala och hypotalamus på våra små barns könsliga själv. Den tvåkönade arten Homo Sapiens måste bekämpas. Två kön är en jäkla barlast tycker Miljöpartiet. Det räcker med ett. (Vilket jag tidigare betecknade som en mental hägring)
Är det inte bra lustigt med Miljöpartister. När det gäller naturen och djuren ja då skall vi vara jäkligt snälla och naturvetenskapliga och se till att vi inte skadar det biologiska livet.
Men när det gäller människans hjärna – ja då är fältet öppet för vilket flum som helst.
Jag röstar på Miljöpartiet den dag då partiet består av seriöst syftande Naturvetare som har läst allt inom evolutionsbiologin.
Inte en dag innan.
Apropå detta. Går det att förstå varför man skall satsa just på förskolan. Varför kommer det inte en lag som kräver genusprästinnor i låg och mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet,på varje högskola, i varje företag, i varje förening, inom äldrevården, på sjukhusen, på krogen, på dansgolven, i skidbacken, vid begravningen och ända in i döden.
I varje vrå av livet så måste vi ha en vakt som talar om att vi inte får agera kön.
Leve de enkönade. Hata puberteten.
Förbjud Top Model och snöskotercross.
Uppdatering: Här har vi ett exempel på vad jag menar med urban alienering. Jag vet inte om Linus och Sara röstar på Miljöpartiet – men det känns inte osannolikt. Jag känner på mig att de är mycket ambitiösa och kärleksfulla föräldrar. Men det är också många Pingstvänner.
Skillnaden är bara trosläran.
Hen-romantikrörelsen har som jag ser det stora likheter med kollektivhus och Kibbutz romantiken som flödade fritt under 70 talets månghövdade vänstervåg. Speciellt i studentstäderna växte allehanda kollektivhusmiljöer upp som svampar. Alltifrån i ruttna rivningshus till nogsamt projekterade och byggda utopier.
Nu bor säkert 99 % av dessa i vanliga lägenheter och småhus. En del är gifta och lever i sk vanliga familjer. Andra är ensamstående eller särbos.
Det var visst något som skavde – i längden.
Om 30 år kommer Linus och Sara att nostalgiskt längta till tider som flytt och samtidigt fundera kring varför det inte blev som det blev eller varmt skratta åt sig själva och tänka. Vi var naiva men vi var i vart fall idealister.